Dunka dunka
I går satt jag i bilen och väntade på Nettan. Vi skulle jogga 4,7 km rundan, tror jag den är. 1800 skulle vi ses och jag var lite tidig. Satt i mörkret och började såsa till mig, så himla mörkt ut nu.
Hörde en bil som kör dunka dunka på vägen och det är självklart Nettan som glider in.
Nettans energi smittade av sig snabbt och vi började spring! Båda babbla hystriskt, till varandar, och i munnen på varandar, som vi inte sett varandra på tusen år.
Det blev ett långt register av olika samtal, och lite chokade tittaade vi på klockan och såg att vi sprungit rundan på 23 min.
Kommentarer
Trackback
